Den 15 september 2024 hade Rapport ett inslag som handlade om att Sveriges nuvarande regering ville öka återvandingsbidraget från nuvarande 10 000 kronor till 350 000 kronor för att fler utlandsfödda svenskar skall återvända till sina hemländer.
Detta vill vår nuvarande regering göra för att vi ska få färre utlandsfödda personer i vårt land.
I inslaget uttalade sig Talal Chaaen som invandrat från Syrien 2015 genom att föreslå
”Om ni tog de summor som ni vill vill ge till invandrare för att de ska återvända och öppnar enkla fabriker med lämpliga jobb till invandrare så vore det en bättre lösning. ”
Talal gav eget förslag på hur vår regering kan bidra till att immigrationen av Invandrare kan underlättas. Det är viktigt att underlätta för dessa människor att inkluderas i vårt land.
Då jag besöker anhöriga och vänner som får hjälp av hemtjänst är det alltid utlandsfödda svenskar som ger hemtjänst åt dessa anhöriga och vänner.
Hur ska Sverige klara sig utan dessa duktiga och kompetenta människor? Hur ska utlandsfödda svenskar lära sig vårt språk om de inte blir inkluderade i vårt lands alla avseenden?
Här ställs frågan om mångfald på sin spätts.
Alla människor kampar med sina liv. Det hävdade Nadim Ghazale i sin bok
Min väg från flykting till hela Sveriges polis.
I boken beskriver han vilka “nycklar” som är viktiga för att bli inkluderad i vårt land. Han beskriver klasskamraten som drog med honom till fotbollsplanen och hjälpte honom att känna sig välkommen i gänget.
Nadim beskrev en klasskamrats föräldrar som lånade ut fotbollsskor och kläder till honom så att han kunde hänga med och spela fotboll.
Trots att hans familj inte hade pengar till fotbollsländer.
När rektorn på Nadims skola lät honom bli kamratstödjare på sin grundskola växte Nadim som människa och blev stolt. Samtidigt gav rektorn Nadim Ghazale chansen att lära sig simma ihop med femteklassarna då han själv gick i nian.
Trots att det var pinsamt att lära sig simma med mellanstadiebarnen.
Många år senare gjorde hans simkunnighet att han kunde söka in till Polishögskolan.
Nadim gjorde ett stort intryck på mig då han försäkrade att små saker som att hjälpa till frivilligt för att människor ska lära sig svenska gör skillnad för dem vi möter.
Alla människor kämpar på med sina liv.
En dag möte jag och min man en av våra vänner som hade haft en trevlig men arbetsam dag ihop med en grupp personer som studerade franska tillsammans. Det lät spännande att studera franska.
Vår gemensamma vän har olika ålderskrämpor och därför går många saker långsamt för henne att utföra.
Det tar tid att göra snyggt och fixa fika till gästerna konstaterade vår vännina Hon beskrev att hon var trött redan då vännerna kom.
Vår vän lät trött på rösten. Jag måste snart berätta för mina vänner att jag inte riktigt orkar med det här, konstaterade vår vän.
Jag föreslog att hon skulle föreslå sina vänner att göra fikat så enkelt som möjligt.
Men även en enkel bjudning tar tid att fixa, konstaterade hon.
Jag avslutade att vår pratstund med att säga att jag skulle tänka på henne.
Det är det lilla vi kan göra för varandra. Tänka på varandra. Hoppas för varandra. Samt ge ett uppmuntrande ord.
Många utlandsfödda svenskar vet hur det är att fly från ett krig och sönderbombade hem. En man som hette Saif Alrikabi och var asylsökande från Irak hävdade i inslaget från rapport som jag tidigare nämnde.
”Alla pengar i världen kan inte garantera mitt och min familjs liv.”
I Sverige vet vi inte vad krig är. Så hur kan vi stötta de människor som behöver en fristad här?
Var med i arbetet för fred och frihet. Gör det på ditt sätt. Alla små saker som utförs gör skillnad.
Ha en fin dag. Katarina