Under Söndagen den 28 September 2025 hade Rapport ett positivt reportage från en lågstadieklass på Unicaskolan i Mariestad. Reportaget handlade om en lågstade klass som försökte förbättra tillgängligheten på sin skola.
Efter att ha läst om barnkonventionen eller (FN:s konvention om barnets rättigheter som den även kallas ) på en SO lektion i skolan hade klassen insett att deras skolmiljö inte var anpassad till alla elever klassen.
Klassen tog sina rättigheter i anspråk och skrev en insändare till Mariestads tidning och beskrev att det gröna skogsområde där barnen lekte under raserna på sin skoltid inte var anpassad efter en av eleverna som satt i rullstol.
Senare bjöd eleverna in kommunpolitikerna för att de skulle prova att själva köra rullstol upp för den backe som var omöjlig för flickan Lova att ta sig uppför.
Lova berättade själv
Vi brukar ta oss upp i skogen, typ varje dag. Då är det väldigt jobbigt för mig, jag kan inte åka upp för backen helt själv. Då måste någon hjälpa mig. Det är lite tråkigt ibland för när jag kommer upp har de andra i klassen redan börjat leka. Sen är rasten slut, konstaterar Lova.
Då politikerna provat att köra rullstol uppför backen medgav de
Att det skulle vara så svårt. Det hade jag nog inte insett i förväg. Sa Sven Inge – Eriksson( KD) ordförande i tekniska nämnden.
Barnens påpekande har fått politikerna att lova att sätta upp en ramp längs med backen så att Lova själv kan åka upp med sin rullstol till sina klasskompisar då de ska leka på rasterna.
I mindre sammanhang händer det att den enskilda människan kan påverka sin situation och få en negativ sak att förändras till det bättre.
Jag tar ofta fatt i de här små ljusglimtarna då jag skriver blogginlägg. Jag gör det för att jag önskar ge Dig som läser mina inlägg kraft att hålla fast vid det som är positivt.
Naturligtvis gör jag det också för min egen skull. Inte heller jag orkar följa nyhetsrapporteringen i världen med alla hemskheter som sker. Även om jag bryr mig om världen och mycket.
Det är svårt att förstå att så många av världens makthavare har blivit besatta av att äga mer länder än sitt eget. Så att de är beredda att utsätta länders innevånare för folkmord.
Barnen är ibland klokare än vi vuxna. Då reportern frågar en av eleverna om det är rimligt att bygga en ramp på Unicaskolans ”skog” då det bara är Lova som behöver den?
Då svarar Nayomi Olsson Kind som är klasskamrat till Lova.
Ja det är rimligt för det kommer kanske en annan elev en annan gång som också sitter i rullstol.
Om vill vill ha ett samhälle där alla ska kunna delta på samma villkor måste vi vara öppna för att människor har olika behov.
En ramp kan användas i många sammanhang. Om någon på skolan bryter ett ben och tillfälligt vis går på kryckor kan den eleven eller läraren ha nytta av rampen trots att det bara är under en kortare tid.
Ingen av oss önskar att det ska ske olyckor ändå sker de. Då år vi hjälpta av att det finns hjälpmedel.
Det är lätt att förlamas av alla hemskheter som sker i vår omvärld. Det är då lätt att uppleva att det inte spelar någon roll om jag försöker göra något positivt för min omgivning. Jag känner också så ibland.
Ändå tror jag på att det spelar en roll med de små sakerna som skapar välmående för den enskilda människan och mellan oss som lever nära varandra. Mellan grannar, vänner och bekanta i kvarteren där vi bor. Vänlighet gör skillnad i det lilla sammanhanget och det är där all fred och positivt samhällsbygge måste börja byggas.
I Sverige har vi också rätt att göra vår röst hörd då vi röstar. År 2026 är det valår I Sverige. Använd din rösträtt. Den är din.
Då du använder den rätten kan du tillsammans med andra människor göra skillnad. Rösträtten är en rättighet. Men den kan också ses som en skyldighet. Vi kan genom att använda vår rösträtt förändra vårt samhälle till ett bättre samhälle att bo och leva i precis som Lova gjorde ihop med sina klasskompisar då de skrev insändaren till Mariestads Tidning.
Tillsammans kan både barn och vuxna förändra vår lilla bit av världen.