Varaktig kärlek och tillit tar tid att bygga upp till en annan människa. Kärlek kan också raseras väldigt lätt.
Det senaste året har varit fyllt av oro eftersom jag levt i en relation som präglats av verbalt och kroppsligt våld.
Det är jobbigt att skriva om. Jag vill inte såra min motpart. Jag har också sårat eftersom jag inte fattat hur viktig kyrkan varit för dig.
Med rädsla skapas det oro för om det kommer hända fler våldsamma situationer.
När oron får fäste kommer behovet av att kontrollera. Kontrollbehovet tar kraft. Sömnen blir lidande. Jag kan inte slappna av. Minnena av elaka kommentarer förstoras i huvudet.
Jag kontrollerar att dörren är låst. Samtidigt upplever jag skam för min misstro.
Jag och min före detta partner har blivit främlingar för varandra.
Vi behöver få stöd från olika håll. Min före detta partner mer än jag tyvärr. Detta har skapat avundsjuka. Avundsjuka är farligt.
Graden av hjälp vi behöver har med våra olika förutsättningar att göra.
Mitt i allt ihop känner jag ömhet för min före detta partner. Jag önskar att han ska få hjälp av andra nu.
Det är svårt, mycket svårt att behöva erkänna att jag inte förmår stötta mer.
Ibland hamnar vi människor i övermäktiga situationer som blir för svåra för oss att hantera. Situationerna gör att vi måste erkänna för oss själva att det här är för svårt. Det finns smärta i det.
Jag tänker på min före detta livspartner och önskar att den kraft vi båda tror på sänder människor till honom som han får förtroende för som visar på möjligheter för honom.
Jag önskar att samma kraft kommer till mig och visar via andra människor att jag gör rätt när jag tar ut avståndet från den person som brukar våld mot mig.
Jag behöver få stöd för mitt ställningstagande och själslig avlastning för mitt dåliga samvete.
Jag hoppas att det kommer en dag när vi båda lärt oss leva med de sår som nu är öppna.
Men det tar tid att lära sig leva med snärta. Just nu får jag nöja mig med med att ta en dag i taget. Det kan du göra också.
Det sägs att vi lär oss av våra misstag. Misstaget jag gjort är att jag inte insett tidigare att du behövde mer hjälp än jag kunde ge. Jag har inte insett mina begränsningar.
I Bettan Byvalds sommarprat beskriver hon att det är viktigt att som socialarbetare lägga positiva saker i den hjälpsökandes vågskål. Att människan inte bara är alla problem hon har.
Jag vill önska att Du som varit min livspartner ska se dessa dina fina sidor. Du har humor. Du är eftertänksam. Du är bättre än jag på att vänta in andra. Ta hand om dig, och ta en dag i taget.
Det räcker just nu.
Katarina