En människas livstid varar i det långa perspektivet en kort tid. Björn Afzelius har skrivit i sin sång Ljuset.
”Vi är en sekund i epokernas ström.”
En del av oss lever ett längre liv än andra. Sjukdomar och olyckor skördar liv i förtid. Då upplevs livet alltid orättvist.
Under en promenad för ett tag sedan mötte jag en äldre kvinna som bor i samma bostadsområde som jag. Vi som bor samma del av stan har lyxen att bo nära ett naturreservat. Naturen ger läkning på många sätt.
Då kvinnan och jag möttes satt hon under ett böjt träd som ligger på en av promenadvägarna på sin medhavda rollator.
Hon sa,
Till det här trädet brukar jag promenera de dagar då jag mår bra. Jag känner mig som trädet. Trädet liksom jag är böjt. Det har likt mig många årsringar bakom sig.
Jag promenerar hit och ser om trädet finns kvar. Jag vet att jag en dag inte kommer finnas längre. Ibland undrar jag om det är trädet som fälls först, eller om det är jag som dör först?
Jag brukar sitta här under trädet och titta på grönskan och upptäcka fåglar och andra djur.
Alla människor har de årsringar de levt inom sig. Barndom, tonårstid, tiden som ung vuxen osv. Precis som kvinnan och trädet.
Eftersom våra liv går fort spelar det roll hur vi är mot oss själva och andra. I låten Bästis av Ana Diaz beskrivs omsorgen till mig själv så här.
”Du är inte vile, Tänk på hur du pratar om dig själv. Akta vad du säger om dig själv. Du ska va din bästis ska va snäll”
Vi kan bara försöka stå upp för oss själva och ge omsorg så att vi mår bra. Vi kommer inte alltid att lyckas. Men det spelar stor roll att vi försöker.
Det är inte alltid roligt att vara människa. Alla åringar runt våra träd ger inte roliga erfarenheter.
En del erfarenheter tar tid att försonas med. Försoning och förlåtelse tar ibland många år att nå. Den tiden måste var och en tillåtas få.
Om vi kan dela erfarenheter från försoningsprocesser vi bearbetat i korta samtal och små handlingar, ger det redskap för världsfreden.
Jag önskar att vårt samhällsklimat och regelverk gav rum för individuella lösningar för att kunna använda kunskaper som kommer ur olika livskriser. Samt att hänsyn togs till människors möjligheter och kapacitet.
Tänk om förmågor som uthållighet plikttrogenhet och ärlighet gavs extra pengar i lönekuvertet?
Hade denna möjlighet funnits hade människor som behöver extra tid räknats in i en arbetsgemenskap. Dessa personer hade kunnat sporra de personer som är bekväma.
Den som är snabb hade också kunnat ”tagga” den som är långsam.
Jag tror att vi hade haft fler välmående människor i vårt samhälle då.
Idag är det den 13 september och Val i Sverige. Varje vuxen människa har rätt att visa vilket partis politik som stämmer bäst in på det samhälle var och en vill ha.
Det är barnen och tonåringarna i vårt land och vår värld som ska bygga vidare på sina årsringar efter oss.
Vilka chanser vill du att våra ungdomar ska få oavsett förutsättningar? Använd din rätt att rösta. Din röst spelar roll.