Då jag sitter och skriver om generationerna av människor som gått före oss i livet är det många tankar som surrar genom huvudet.
I filmen Det omätbara har Regissören Nils Petter Löfstedt filmat och intervjuat undersköterskor, och sjuksköterskor som arbetar inom äldreomsorgen, samt barnsjuksköterskor och förskolepersonal inom barnomsorgen.
Filmen tar upp konstaterandet att det inte går att mäta vad omsorg om den årsrika personen eller de små barnen betyder.
Resultatet blir förhoppningsvis årsika personer som får leva ut, så länge de kan. Samt trygga vuxna människor som kan fatta kloka beslut i framtidens samhälle.
Omtanken går inte att mäta.
En kvinna som arbetade på ett äldreboende säger i filmen.
”Jag jobbar med hjärtat, och jag har tagit på mig det här uppdraget för att jag tycker om att arbeta med människor.”
”Har man som vi här på boendet, människor som kan använda sina förmågor och sin kropp, och kroppen och orken inte är slut. Då ska den boende få leva ut!”
Hur ska vi tänka för att värdesätta alla vardags hjältar som ser till våra förskolebarn och våra årsrika medborgare som inte klarar sig själva?
Vad en personals närvarande blick betyder för den enskilde går inte att mäta. Här är många av landets invandrare mycket betydelsefulla.
Hur skulle vården klara sig utan alla utlandsfödda Svenskar.
Det är först då vi själva är i en beroende situation och behöver hjälp med det mest intima som vi inser vad en stöttande medmänniska betyder.
Här om dagen var en av våra anhöriga i familjen på besök hos mig och min man.
Eftersom personen som är sjuk ofta tackar Nej i sista minuten till att ses, får jag och min familj vara glada för de korta besök som trots allt blir av. Ingen av oss vet när vi träffas sista gången.
Det är smärtsamt att tänka på. Samtidigt är det livets gång.
Vi ska alla dö en gång.
År 2020 sa dåvarande Stadsministern Stefan Löfven i sitt första maj tal.
”Vi människor är beroende av varandra i en byggd i ett land och i en värld.”
Detta var då Corona pandemin pågick.
Hur ska vi i vårt samhälle och i vår värld få tillbaka det mänskliga sättet att tänka kring att vi är beroende av varandra.
Vårt samhälle och vår värld behöver många omsorgs och kärleks handlingar. Vi behöver ta vara på nuet.
Stefan Lövfen sa också i sitt 1maj tal 2020 de viktiga orden.
”Just nu hoppas jag nämligen att varje person vet. Att just Du är en del av Sverige. Och ingår i Sveriges gemenskap.”
Det gör vi alla i Sverige.
Det betyder också att vi måste sätta värde på oss själva. Vi behöver kunna förlåta oss själva då vi gör fel.
Du och jag är också bara människor.
Det viktiga är att vi försöker ge en hjälpande hand till varandra.
Ibland tass inte hjälp emot på det sätt som det var menat från oss. Men då får vi tänka att vi har försökt. En annan gång tass hjälpen emot.
Jag vill till sist önska dig en bra dag!