De senaste månaderna har jag och mina närmaste hjälpts åt att tömma en av våra närståendes lägenhet. Den tiden kommer för oss alla.
Det är alla typer av kläder, skor, böcker tavlor dukar. Listan kan göras lång på allt som rymdes i lägenheten. Så är det ju också i allas våra hem.
Vårt hem är fullt av våra ägodelar och blir också vårt inre rum. Alla ägodelar har sina minnen och betyder något speciellt för oss.
Den tavlan fick jag då jag fyllde tjugo år. Eller den där vasen fick jag då jag fyllde femtio. Minnena ger oss trygghet. Vårt hem är vår egen vrå där vi ska kunna vara trygga och oss själva.
En av de svåra sakerna att göra sig av med är foton. Fotona hjälper oss att minnas. Men för att ett foto ska betyda något för oss måste vi ha en relation till personerna på fotot. Efterhand som generationerna växlar tappar olika foton sin betydelse. Så vilka foton ska jag då spara och vilka ska slängas`? Den frågan ställde vi anhöriga om många saker.
Bland sakerna jag hittade i vår familjemedlems förråd fanns också ett antal kameror. Kamerorna var ungefär 40 år gamla. Det blev en minnesresa. Jag mindes ju när de användes. Ändå känns det inte så länge sedan kameror såg ut så här 
Jag fann också ett gammalt betygs häfte från 1946 och framåt. Nu är det 2026. Häftet var alltså ca 80 år gammalt. Det var en märklig upplevelse att se hur ett betygs häfte såg ut för åttio år sedan.
Att ha åldrade föräldrar kan vara väldigt tufft. Oavsett vilken sjukdom föräldern drabbats av så byts rollerna på något plan ut. Man blir lite av en förälder åt sin förälder.
Då saknar man den förälder man en gång hade.
Ibland hjälper oss våren att se framåt då vi har någon som vi saknar. Så här års kan vi njuta av det det rum som trädgårdarna och grönområdena runtomkring oss ger .Naturen ger rekreation helt gratis. Det är en njutning att följa knoppar på buskar och träd.
I Sverige har vi Allemansrätten som ger oss rätt att ströva i naturen och samla kraft oavsett vad vi kämpar med i livet. Naturen kan liksom våra hem bli ett inre rum där vi kan samla kraft.
Men vi borde ta mer ansvar för den natur vi delar med hela Sveriges befolkning. Som hundägare vistas jag mycket utomhus. Det är en del av fördelarna med att vara hundägare.
Nu när allt är så vackert runt omkring mig delar tyvärr olika blommor och buskar plats med diverse plastpåsar och papperspåsar delar av cyklar någon gammal söndrig stol osv. Den listan kan också göras väldigt lång på allt skräp som inte borde ligga bland blommorna och buskarna. På tre dagar och under några timmar varje gång fick jag ihop tre normalstora ICA påsar med skräp.
Jag tycker det är synd att skräpet får flyga omkring när vårblommorna kommer. Våra gröna promenadstråk gör oss gott och dem behöver vi ta vara på. Jag vill uppmana dig att använda de soptunnor som står utsatta. Eller ta hem skräpet och släng det hemma. Jag hade önskat att varje människa tänkte på det här.
Jorden vi ärvde och Lunden den gröna.
Katarina