Då Johan Floderus den 2 juli intervjuades i Aktuellt om vad tiden som fånge i Evin-fängelset i Iran har lärt honom så svarade han:.
Jag tror att jag har blivit mer ödmjuk och tålmodig mot livet under den här tiden.
Han sa likaså att hans familj och han själv bara kan känna en oerhörd tacksamhet för hjälpen han fått att bli fri.
Att ha tålamod är svårt. Så upplever jag det. Jag vill få saker gjort. Helst med en gång. Många människor säger att jag har ett driv i mig
Det är ofta positivt. Jag kommer framåt på grund av det.
Ändå finns det gånger då det inte hade skadat att jag kunnat ta det lugnare.
Kanske känner du igen dig.
Johan Floderus beskrev att dagarna i cellen han satt i alternerade mellan att han satt i förhör, och att han var ensam i sin cell.
Då jag satt i förhör gick ju tiden i alla fall på något sätt, beskrev han.
Medans i cellen gjorde den ju inte det. För att få tiden att gå tränade han sit-ups och gjorde armhävningar.
Ovisshet är förfärligt att leva med. Hur det är att vara fängslad och vara dömd till ett eventuellt dödstraff kan ingen som inte har varit i situationen tänka sig in i.
Jag har haft långa perioder då jag har väntat på myndighetsbeslut. Det är naturligtvis inte samma sak som att vänta på ett eventuellt dödsstraff.
Men jag vet att ovisshet är svårhanterligt. Det är som om varje minut går igenom min kropp. Allting som sker speglas i det jag går och väntar på.
Om jag väntar på ett telefonsamtal och telefonen ringer hoppas jag att det ska vara den personen jag väntar telefonsamtal ifrån som ringer.
Johan Floderus talade också om att det var kärleken till familjen och livskamraten som gjort att han överlevde tiden då han var fängslad.
Hur kan vi lära oss vissa tålmodighet och ödmjukhet och tacksam emot livet och våra medmänniskor? Det finns nästan alltid positiva saker att vara just tålmodig, tacksam och ödmjuk inför.
Jag kan hålla med honom om att familjen har betytt mycket för hur jag orkat ta mig igenom sådant som är arbetsamt. Samtidigt som det varit svårt därför att familjen varit inblandad och påverkad av min situation.
Jag har stor respekt inför Johan Floderus syn på lärdomarna han gjort.
Det första steget skulle jag tro handlar om att ha ett öppet sinne.
Vårt samhälle är stressigt i dag. Allt ska vara snabbt gjort och rätt gjort. Jag har inte alls lätt för att uträtta saker noggrant och snabbt. Jag övar på att visa tålamod i olika sammanhang.
Speciellt ihop med min livskamrat eftersom vi har olika rytm ibland
Hur är det med ordet tacksamhet då?
Det finns ett ordspråk som lyder.
Kan jag vara glad åt lite har jag mycket att glädjas åt.
Att kunna vara tacksam för att just jag lever är en början. Det är stort.
Tänk att just jag fått kommit till värden och fått leva? Det är väl stort.
Att lyssna till andra utan att behöva bedöma vad som är rätt eller fel är avgörande för vårförmåga att utveckla förståelse för andra människor.
Men var kommer ödmjukheten in då? Hur kan vi vara ödmjuka inför sådant som vi inte vet och inse att vår sanning inte är den enda rätta.
Det här är säkert något vi kan öva oss på. Huvudsaken är att vi är på väg.
Du och jag får öva tillsammans en liten bit i taget blir vi bättre på att visa tålamod, tacksamhet och ödmjukhet inför livet.
Jag önskar Dig en fin dag
Katarina
.