Hur är vi rädda om våra ord?

Johan Floderus född 10 september 1990 är en svensk EU tjänsteman. Den 17 april var det två år sedan han greps av Iransk säkerhets och underrättelse tjänst för att han anklagades för spionage.

Den 17 april 2024 intervjuades en Johans systrar. Bland annat berättade systern att alla i familjen hade mått dåligt i olika perioder och att familjen då försökt stötta varandra.

Ur ett brev som en av systrarna läste upp på ett filmklipp från Youtube skrev Johan

Om jag ska be dig om en ända sak så är det detta.

Nästa gång du ser dina älskade, håll om dem lite hårdare och lite längre än vanligt. Och låt dem veta hur mycket de betyder.

Vad kan vi lära oss av vad Johan skrivit?

Det är viktigt att inte ta varandra för givet.
Hur kan vi visa omsorg om varandra och ge omtanke? Samt vara rädda om vilka ord vi använder mot varandra.

Vi vet inte när det är den sista gången vi samtalar med varandra.
Då är minnena det vi har kvar.

Jag kan uppleva att jag är allt för slarvig med att tänka på att ge omtanke till mina nära och kära. Det handlar oftast om att jag är stressad. Inte jäktad men stressad av ovisshet av någon anledning. Då blir jag självcentrerad och tanklös i mina ordval.

Jag får öva på att vårda mina ord. En dag i taget. Övning gör färdighet.
Jag kan lära mig av dina fel och och du kan lära dig av mina.
Då blir vi kloka ihop. Om vi är många som tänker så får vi kanske en fredligare värld till slut.

Jag vill avsluta detta inlägg med att önska Johan Floderus familj ett lyckligt slut på denna arbetsamma och tuffa händelse som Johans tid som fånge i Iran blivit.
Vi är många som är med i er kamp.

Katarina


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *