Om alla människor har börjat livet som små barn. Hur kan det då komma sig att en del människor vill ställa till med galenskap som exempelvis krig?
Då svarade min man. Men du och jag är präglade av hur vi har haft det i Sverige.Här har varit fred länge.
Människor som växt upp i länder där det är krig upplever kanske att det är det normala.
Kanske har min man rätt. Han säger inte att det är bra. Bara att människan blir präglad av vad hen är van vid.
Jag tänker på en pjäs som spelades utifrån boken. Det själv utplånade barnet. Den handlade om Adolf Hitlers barndom. Adolf fick tacka pappan för att han gav honom stryk.
Av mamman fick Adolf mat men ingen närhet och ingen kärlek. Det var en obehaglig pjäs. Jag såg den under en diakoniutbildning på Lidingö folkhögskola under 1990 talets mitt. Men den var lärorik. Tänk så fasansfull konsekvens det blev av hans uppväxt. Och ändå har vi inte lärt oss. Jag tänker på hur världen ser ut idag många decennier senare.
Jag önskar dig ett fint veckoslut.