Det har varit midsommar och jag och min man hade då vänner på besök. Det blev ett knytkalas för att dela upp kostnaderna och förberedelserna för kalaset.
Jag och några av våra vänner talade om vikten av att lämna konflikter vi inte kan göra något åt. Oavsett vad det handlar om.
Vi konstaterade att försoning handlar om att någon måste börja med att förlåta. Men oj så svårt det är!
Både att skaka av sig konflikten. Men likaså hantera de ögonblick då jag möter personen av en slump och inte ens kan säga Hej till denne.
Då jag inte kan försonas med personen jag har konflikt med behöver jag kunna försonas på egen hand. För att komma vidare i mitt liv.
Då har det hjälpt mig att tänka att personen jag har konflikten med inte förmår mer än att blänga på mig eller vägra samtala med mig. Då har jag tänkt att personen inte själv mår bra.
I diskussionen på midsommarafton kom vi fram till att behovet av makt och prestige ofta ligger bakom konflikter mellan länder. Konflikterna går då också ofta i arv från generation till generation.
I rapport berättades det i går att 15 000 demonstranter protesterade mot Israels regering.
Stoppa kriget! Få hem gisslan. Netanyahu är Israels förgörare löd budskapet som demonstranterna framförde.
Krigskonflikter är säkert mycket svårlösta.
Men också i de mindre konflikterna mellan enskilda personer kan vara svårlösta och handlar om att mer än en person kan ha rätt till sin ståndpunkt. Alla måste kunna kompromissa.
Jag tror att alla måste ta ansvar för sina relationer och att vi kan stötta varandra i förmågan att lämna ”gamla konflikter”bakom oss.
För att livet blir rikare och mer värdefullt då. Jag lyckas inte alltid själv med det här. Men jag försöker arbeta på det.
Jag önskar dig en fin dag i morgon.
Katarina