Under dagen var jag och min livskamrat på en utflykt med några vänner. Det blev en resa till Degebärga och Kristianstad. Skåne är ett väldigt fint landskap med vacker natur härliga skogar.
En av våra vänner är uppvuxen i närheten av Degebärga.
Våra vänner visade oss runt där en av dem gått i skola som barn och där föräldrar haft en lanthandel. Det är länge sedan lanthandeln fanns i våra byar. Ändå är det inte så länge sedan ur ett generations- perspektiv.
Vi fick också anledning till att dela livet jobbighet. Då en av vännerna beskrev att hon nyligen förlorat ett syskon.
När sådant händer blir vi ibland extra sårbara. Men vi kunde dela den bräckligheten. V vän kunde berätta varför hon var ledsen.
Det är fint när vi människor kan dela sårbarheten. Då blir svagheten till en styrka.
Det är ju först då vi är äkta.
Tänk så många svåra erfarenheter som tillhör livet som kunde bli styrkor för oss om vi kunde se dem som viktig kunskap. Vi är ju bara människor. Med erfarenheter av oro, sorg, vånda. Listan kan göras hur lång som helst. Livet är ju både glädje och sorg.
Då kan vi lägga bort alla yrkestitlar och dela livets stora frågor. Då är vi människor som delar liv. Då kan vi också känna att vi är många som kämpar. Det vet vi ju att alla gör. Men om vi delar upplevelsen kan bära varandra. Det gör att vi orkar komma vidare. Ett vänligt ord kan göra stor nytta.
Så drömmer jag om att samhället skulle funka i en bättre värld. Att vi får finnas till för varandra.