Häromdagen skulle jag hjälpa någon av mina närstående släktingar att rösta. Det kändes fint att kunna hjälpa till. Men det var inte helt lätt att genomföra budröstningen på rätt sätt.
Eftersom alla människor inte är ärliga och röstning ska gå rätt till ska det vara någon som är bud och någon som är vittne. Budet kan vara någon anhörig. I det här fallet blev det jag. Vittnet ska kunna intyga att valet gått rätt till.
På budkuveret ska både den som röstar, budet och vittnet skriva under på olika sällen på kuvertet. Det låter krångligt. Men det är ju gjort så för att man inte ska kunna fuska.
Jag hade en god vän som hjälpte mig att få kuvertet rätt ifyllt. Min vän var engagerad i EU-valet och bjöd dessutom på bilskjuts och vänskapligt stöd till vallokalen.
Nu efteråt känns det bra att jag kunde hjälpa min släkting med röstningen. Det blir också en upplevelse att kunna ge tillbaka till någon som står mig nära. En gång var det släktingen som hjälpte mig. Nu är det min tur att hjälpa till. Det upplevs fint.
Allt gott vi gör mot varandra kommer oss själva till del.Bjud på dig själv just därför. Det kostar oftast ingenting mer än lite tid. När dagarna har gått och dina vänner inte finns i livet finns minnena kvar. Är minnena positiva blir det en glädjebank du har gett dig själv.
Det gäller att samla minnen i glädjebanken
Ha en tisdag.
Katarina